En Trailnovis bekännelser

20140317-173653.jpg
Efter målgång tillsammans med mina trognaste fans

Då var det gjort, mitt livs första trailtävling. Jag lovade en Race Report från Edsvidsleden Trailrun, och här är den.

För att sammanfatta min trailpremiär med några få ord så skulle jag vilja säga; jobbigt, backigt, bitvis halt, men ack så roligt. Arrangören, Aktiv Öresjö i Trollhättan bidrog med sitt fina arrangemang till att helhetsupplevelsen var mycket positiv.

Jag hade bestämt redan innan loppet att jag skulle gå ut lugnt och se vad som hände med kroppen. Redan efter en knapp kilometer fick jag en fingervisning om vad mina ovana trailben tycker om att springa i kuperad terräng bland stock och sten, uppför trappor, nedför trappor och över spångar. Mina ben tycker inte om det! Men ont ska som bekant med ont fördrivas, så det var bara att bita ihop och kämpa sig vidare. Någon gång måste man ju vara på toppen av backen, och då måste det ju börja gå nerför, och visst gick det nerför ibland, men det var ju nästan lika jobbigt det.

Efter drygt halva banan började det dock plana ut lite och andhämtningen lugnade sig i takt med att löprytmen återkom. Efter att bara sprungit stigar och spångar, brant uppför och lika brant nerför, där min långsammaste kilometer gick på 7.04!!!  var det skönt att sträcka ut på grusväg. Här fick jag också draghjälp av en klunga som sprang ifatt mig. Men säg den lycka som varar, snart var det dags för berg- och dalbana på stigar igen. Dock inte lika kuperat som första halvan av loppet och då fick jag släppa klungan ett femtiotal meter.

På sluttampen av loppet kom vi ut på ett motionsspår och sedan in i ett villaområde i västra Trollhättan. Äntligen! tänkte jag och kände mig genast mer hemma på det hårdare, jämnare och mer rytmiska underlaget. Här tog jag till och med ett par placeringar och tog stadigt in på framförvarande löpare. Efter ett snabbt överslag i huvudet bedömde jag att nu borde det rimligen vara nerför till målet, men naturligtvis bedrog jag mig. Det var ytterligare en sista tuff backe/trappa att klara av innan jag kunde sträcka ut mot målet, där jag dagen till ära möttes av min familj som hejade på mig.

Placeringen är väl inte något att stoltsera med direkt. 38:e plats av 63 startande, men jag tar med mig att det var ett himla tufft, men roligt lopp och ett fint arrangemang. Dessutom premiär för mig som stiglöpare. Att knät som har krånglat efter nyår kändes bra var också positivt.

En annan erfarenhet är också att det är otroligt att Aktiv Öresjö kan erbjuda både priser till de första tre i mål i herr- och damklassen, saft, bulle och banan till alla efter målgång och en lite Goodie-Bag till alla startande utan att ta ut en enda krona i startavgift. Här kan många av de mer etablerade loppen lära en del.

Avslutningsvis kan jag ödmjukt konstatera att jag har en bit kvar innan jag kan kalla mig traillöpare, men Edvidsleden Trailrun gav definitivt mersmak och jag ser redan fram mot nästa års lopp.

Advertisements

One thought on “En Trailnovis bekännelser

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s